Gestaltterapi

Gestaltterapi kan passa dig som till exempel vill:

• få stöd under en svår period i livet
• lära dig att hantera stress och höga prestationskrav
• stärka din självkänsla; inte styras av vad andra tycker och tänker
• bearbeta tidigare erfarenheter som ger psykiska/fysiska symptom idag
• reda ut tankar och känslor för att kunna fatta ett viktigt beslut
• få ut mer av dina relationer, privat och på jobbet
• utvecklas och lära känna dig själv närmare

Arbetssätt

I gestaltterapin arbetar vi med det utforskande samtalet som bas, med stor nyfikenhet på vad som gömmer sig bakom orden. För att nå det som finns på djupare nivåer kan vi på olika vis rikta uppmärksamheten mot kroppsförnimmelser och rörelser liksom känslor, bilder och tankar. Vi kan också pröva olika medvetenhets- och närvaroövningar, guidade meditationer etc. För att stötta processen integrerar jag ofta element från Somatic Experiencing. 

I terapin hjälper jag dig att märka hur (tidigare) omedvetna behov och föreställningar påverkar och blandar sig in i kontakten med både dig själv och andra, här och nu. Vid behov kan du få hjälp med att undersöka och avsluta gamla händelser (s k "unfinished business") vilket gör det möjligt att bli mer närvarande i det som faktiskt är. Terapin bidrar ofta till att man får en lugnare, enklare och mer harmonisk relation till sig själv och sin historia - liksom till andra människor.

Om Gestaltterapin

"Gestalt" betyder meningsfull helhet, och gestaltterapin bygger på en humanistisk, existentiell och holistisk människosyn. Medveten närvaro, ansvarsfulla val samt gränser och kontakt är några centrala teman i Gestaltterapin. Metodiken är fenomenologisk och till stora delar upplevelsebaserad

Utgångspunkten är att människan blir till i relation och i samspelet med sin omgivning, och därför bara kan förstås utifrån sitt sammanhang. Hon ses också som en helhet där kropp, själ, tankar och känslor inte kan separeras från varandra, utan istället utgör olika dimensioner av den mänskliga upplevelsen.

Det som händer i relationen, och i mötet här och nu, utgör grunden för terapin, vilket kräver att jag som terapeut är närvarande både som yrkesperson och medmänniska. Jag som terapeut måste också vara uppmärksam på och medveten om hur jag själv bidrar till det som sker, och vara beredd att undersöka även detta.